man vet inte vad man har förrän man förlorat det.
jag saknar dig så mycket att det gör ont i mig, mina tårar bränner mot mina kider och det går inte en dag utan att jag tänker på dig. du var det finaste på denna jord, det vackraste som skapats och du var min hjälte. sedan dagen du försvann har det saknats något i mig och den kommer alltid att förbli saknad. i 18 år var du vid min sida, du stöttade mig och det räckte att du tog min hand för att jag skulle förstå att du alltid skulle finnas där, tills dagen kom, den värsta dagen i mitt liv. I resten av mitt liv kommer jag hata den 5 oktober 2010 för den dagen kommer påminna mig om allt jag förlorat och alla saker vi aldrig fick uppleva tillsammans. du kommer aldrig se mig ta studenten, se mig gifta mig med mitt livs kärlek & du kommer heller inte få se mina barn växa upp & skämma bort dem så som du var menad att göra men trots att jag inte kan se dig så finns du. du finns i mig och jag vet att du tittar ner på mig och hjälper mig på rätt väg.
Alla minnen kommer finnas kvar och påminna mig om hur jävla bra du var, alla dagar vi haft tillsammans, alla galna saker vi gjort & alla fina ord du sagt. ALLT kommer finnas kvar i mig och det kommer aldrig glömmas bort.

jag vet att du finns där, jag känner det.
jag glömmer dig aldrig & om jag fick en enda önskan så hade det varit att få tillbringa en dag till med dig & berätta hur mycket du egentligen betyder för mig. en enda dag men inte ens det fick jag så jag hoppas du ser detta.
jag älskar dig & du finns i mig föralltid

älskade farmor, lev vidare i himlen så syns vi snart igen.
25/4 1947 - 5/10 2010