sssfa

idag har jag hunnit med mer än vad jag gjort på flera veckor.
började dagen med en skoldag på fem timmar, sedan sprang jag vidare till körskolan i 2 timmar.
snabbt hem och ta på sig träningskläder och åka til gymmet och sedan hem och handla lite göttigt till nationella provet vi har imorgon i fem timmar.
nu sitter jag och tittar igenom anteckningar och förklaringar till provet och hoppas på det bästa imorgon och med tanke på denna fartfyllda dag kom jag precis på att jag inte ätit en enda grej idag så kanske är dags att göra det nu sådär på kvällskvisten.

Brunt hår, gröna ögon, kort och en kropp som har lite mer att älska är väl hur jag brukar beskriva mig själv när någon frågar vem jag är, men jag är väl egentligen mycket mer än så. 
Ett ord som beskriver mig rätt klockrent är oberäknelig och den egenskapen hos mig har både sina för och nackdelar, folk vet oftast inte vart dem har mig och helt plötsligt kan humöret gå ifrån solsken till riktiga utbrott, trots detta vet jag vad jag vill och försöker att lyckas med att komma dit också. 

19 fyllde jag nyligen men känner mig fortfarande som 8 när 19 var lika långt bort som solen, hade jag fått välja hade jag spolat tillbaka tiden till när det ända problemet man hade var att lördagsgodiset var slut eller att man missat bolibompa. Hur snabbt åren än går förstår jag inte hur gammal jag är, barnet inom mig finns fortfarande kvar och jag är varken redo för jobb eller framtidsplaner.

Jag är en sån som hatar att gråta och försöker undvika det så bra det går så istället för att gråta konstant i en vecka och sedan glömma det kan jag gå runt i månader och älta saker som gått fel och som jag misslyckats med.
En vän brukar säga "Du är starkare än du tror. Känner ingen som klarar att hålla skenet uppe även om livet är förjävligt som du gör" och de orden förklarar mig ganska exakt.
Jag visar inte att jag mår dåligt och vill inte prata om problemen utan jag håller skenet uppe tills jag blir avslöjad.

Jag bor i Göteborg och har gjort det i hela mitt liv, men det är först nu som jag insett hur bra denna staden egentligen är. Människorna och atmosfären slår alla andra städer med hästlängder, här är vi trevliga och springer inte till varje destination utan vi degar på det.
På helgerna står jag på Mc donalds och säljer hamburgare till tusentals människor (känns det som iallafall) jag står och flötar bland pommes frites och springer maratonlopp i mina betong dojjor till jobbarskor men jag klagar inte för det för det har jag fått lära mig att man inte ska göra eller gör jag det?

Kort och gott, 19 årig brunett med mer att älska kropp som jobbar på helgerna och har ett humör som en mycket pendlande berg&dalbana, låter som en grym förklaring på mig.