.

Jag har haft turen att få uppleva två kärlekshistorier i mitt liv men dessa är inte den andra lik.
min första kärlek upptäckte jag när jag var tretton år, i den åldern trodde jag att kärlek handlade om att hålla handen i skolan och att tala om för alla att man hade kille men denna kärlek höll faktiskt i 5 år trots att vi träffat varandra när vi var så små.
vi lärde känna varandra utifrån och in, både våra bra och dåliga sidor och vi var bästa vänner, trots att det tog slut umgås vi än idag och han är fortfarande en av mina bästa vänner.

Min andra kärlek dök upp som en prins, det låter klyschigt men han kom in i mitt liv när det var som sämst  och fick tillbaka ett litet leende på mina läppar. Trots att jag intalat mig själv att inte gå in i ett förhållande igen föll jag pladask för denna blonda bandykille. Han ställde alltid upp för mig och offrade all liten tid han hade kvar för att bara hålla om mig när livet svek. Han gav mig det jag inte längre trodde på,
fjärilar i magen, rodnande kinder och stammande meningar. Den som inte upplevt detta har inte upplevt kärlek, känslan i magen man får när man ser killen som fångat ditt hjärta är oslagbar.
Vi pratade om allt och då menar jag precis allt, och t om lite till men alla sagor har ett slut men jag har aldrig ångrat att jag gick in i det för då hade jag aldrig fått uppleva den sanna kärleken.