jag försöker le men jag brister när ingen annan ser.
smärtan jag har i kroppen går inte att förklara med ord, det känns tomt men samtidigt har jag en klump som trycker ner min kropp.
jag vill inte göra någonting, jag känner mig svag och någon behöver lyfta upp mig till jorden igen.
denna känslan är ny, helt ny och jag hatar den.
jag hatar den så mycket att jag försöker dämpa den med tankar, positiva och negativa. jag försöker hålla skenet uppe och låtsas som ingenting och se det positiva men det finns fan inget positiv med detta.
allt är negativt, allt är helt jäkla fel och dumt men jag är hjälplös.
jag kan inte göra någonting, jag kan bara se på och se mig själv tyna bort och försvinna för just nu är det de ända jag kan göra. 
försvinna.