just nu saknar jag gymnasietiden.
tiden då vi träffades fem dagar i veckan, då vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord och då vi visste allt om varandra. vi såg varandra gråta över svin, vi fanns där för varandra så fort någon behövde det och vi visste alltid när någonting var fel.
jag saknar er två och det spelar ingen roll hur lång tid det tar innan vi träffas för jag vet att vi kommer hålla livet ut.
jag älskar er!